Jag har fått inse att jag inte är någon vintermänniska. Jag älskar hösten och adventstiden, men januari och februari är döda månader för mig. Alltsom oftast gör dessutom ljusbristen att jag känner mig död oxå. Men så hittar man en dag detta. En amaryllis som sedan jul 2012 huserat på undantag i tvättstugan har fått en grön spets. Och om en amaryllisknopp klara av att veta att snart blir det vår igen, då borde ju jag (som iaf har lite högre intellektuell kapacitet än en lökväxt ) klara av att förstå detsamma. Tycker man.
Dessutom. När det till slut faktiskt blir vår. Då ska jag ha den här Malmöfyndade klänningen, och vit hatt och vita bomullsvantar. Och riktigt röda läppar! Det är en klänning som anbefaller det. Jag är så förtjust i den! Tror inte den är jättegammal men den är gedigen på nåt vis. Känns 'gammaldags'. Tillverkad i W. Germany, så den är iaf äldre än 1989. Den har fickor. Det är en grej jag älskar med gamla kläder. De är ofta praktiska på sådana sätt som jag uppskattar. Dessutom, hur läckert är det inte prickigt skärp, liksom? Enda tråkiga är att kragen ( som knapparna på insidan av halslinningen skvallrar om har funnits ) inte längre är kvar. Nåväl. Man kan inte få allt. Vackra vårdrömmar ger den iaf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar