Som man kan undra över. Som varför håret alltid är snyggast på kvällen när man ska gå och lägga sig? Och hur i herrans namn tre dagar utan tvätt och därefter tvätt med campingens gratisshampoo kan göra det snyggare än all öm omvårdnad hemma?
Det är tur man har nåt att grunna på när man ska somna!
Efter en och en halv veckas semesterledigt hemma, utan större event alls, har vi den gågna veckan börjat semestera på riktigt. Först var jag och tre barn i ett ganska kallt och blåsigt, men ack så mysigt Gränna och på Visingsö. Vi tokshoppade polkagrisar och åkte remmalag och hade det fint. Och nu är jag, Jimmy och de två små iväg på 5 dagars tältsemester. Vi har typ rundat Vättern. I nån krokig, vid båge. Efter tre dagars viltcampande bor vi i natt i stuga. Vi har inte bangat ännu en tältnatt egentligen men vi har inte velat lägga våra soliga, fina dagar på badhus. Och det är trots allt rätt skönt att duscha nån gång ibland. :-)
Vi trivs hur som helst väldigt bra med våra bil och tältsemestrar har vi kommit fram till. Det passar på nåt sätt oss. Vi, som kan tjafsa om stort sett allt annars, är värstingbra på att samarbeta i såna här lägen, min man och jag. Och barnen är ganska förnöjda med vad som bjuds. En glass här. Ett ekomuseum där. Lite fiske, lite slussning av båtar i Göta kanal. Och på kvällarna sätter vi upp vår tält och grillar en väldigt sen middag. Myspys! På riktigt och absolut helt oironiskt. Dessutom kan man unna sig mat och nöjen, när boendet är billigt!
Och som om inte allt detta vore nog har vi framför oss nu två veckor i Glommen som grädde på moset. När dessutom värmen ska komma, sägs det. Livet är gott!
Igår var det dags! 8års-kalas för Kerstins kompisar. Finklädda flickor som åt smörgåsar, fikade och hade det mysigt på vår altan. Men vad jag tyckte var bäst? Att få fixa och förbereda inför kalaset ihop med Kerstin! För hon tycker att det är lika roligt som jag tycker. :-) Vi bakade cupcakes, gjorde gubbe-mackor, chokladdoppade fruktspett, gjorde hallonglass och fyllde godispåsar. Blåste ballonger och pyntade altanen. Gnodde som små blå helt enkelt! Och så blev det också ett fint, färgglatt och roligt kalas av det! Alla; födelsedagsbarnet, mamman och gästerna, var lika nöjda. Just som man drömmer om!
Och eftersom igår var en dag med guldkant på så slutade inte glädjen kl 14. Då bar det nämligen tillsammans med morfar av till Liseberg! Barnen hade ingen aning om vart överraskningsresan de fått i sommarpresent skulle bära hän och de vågade knappt tro det innan vi var innanför grindarna. Men när de fattade! Vilken lycka!! De har inte varit där på sommaren på fyra år eller så och var alldeles saliga! Så mycket att tom mamman som inte egentligen tycker om nöjesparker, blev smittad och trivdes. Hjalmaroch morfar som totalt saknar självbevarelsedrift åkte allt som går fort och högt och är otäckt (fast de älskar det) och Kerstin och jag tog det lugnare och åkte jukebox, bergodalbana, flumeride och kållerado. Pappa gick tålmodigt med oss runt, och på slutet spelade han och den andra med speldjävulen i blodet ( Kerstin ) bort en förmögenhet på chokladhjul utan att vinna nåt alls! Men de verkade rätt nöjda ändå. En härlig kväll blev det!
Ni vet såna där yttepyttesmå, söta kläder som man med förväntan i hjärtat tvättade och vek ihop och lade i bebisbyrån? På nåt mirakulöst vis är det plötsligt istället fråga om en jacka som man själv utan vidare kan låna av "varmblodigare än mamma"-barnet, en blåsig dag i Ulricehamn. Helt sjukt konstigt känns det. Min lille son är visst inte liten alls längre....
Alltså. Hur fin är inte en dag som börjar med frukost på sängen (Hjalmar får ALDRIG flytta hemifrån! ), fortsätter med världens glasskalas hos blivande 1-åringen och avslutats med kvällsmat med mormor och att Selma, som jag börjat misströsta om skulle återvända, kom hem. Svaret: obeskrivligt fin!
Ett läsår till passerat. Jennifer har klarat första året på gymnasiet. Hjalmar slutar lågstadiet och Kerstin har gått första året i riktiga skolan. Firades med smörgåstårta och napoleonbakelser. Nu väntar tio veckor av frihet för mammas duktiga älsklingar!
Just nu är ett sånt där sällsynt tillfälle då det mesta är "i våg" i mitt liv. Det betyder inte alls att allt är prefekt. Men det betyder att det inte är några bränder att släcka. Inte panik att städa. Inte ett berg tvätt eller en gräsmatta som kräver klippning NU. Inte tusen aktiviteter för barnen, eller högar av saker som behöver tas tag i men som bara blivit liggande. Utan ganska ok överallt. Och det inger mig en obeskrivligt skön känsla. Jag är ingen sån som kan strunta i allt runt mig, och låta hemmet gro igen, eller stryktvätten hopa sig. Jag är heller inte så rutig att jag avstår nåt roligt för att städa eller tvätta eller vad det nu är som behöver göras. Resultatet av det blir att jag ofta ( typ jämt ) ligger lite 'back' med det jag vill ha gjort. Men inte nu! Just nu är jag i fas med mig själv! Finns väl knappast ett bättre sätt att börja semestern på?
Idag har vi åkt ända upp till Gävle. Svärmor fyller 60 år i morgon och vi bestämde oss för att i samlad tropp överraska henne. Och överraskad blev hon när alla barnbarn dundrade in!!! Nu har vi installerat oss på vårt hotell och när vi står och gör oss redo inför middagen säger Kerstin, som svar på frågan om hon ska ha kvar rosetten i håret, eller byta till spänne; " Den får vara kvar. Jag tycker jag ser fin ut. Jag ser ut lite som barn förr å skolavslutningar. Med det korta håret och rosett och så. " Och visst är det så! En klar 20-30-talsvibb är det. Score Kerstin! Och score mamma, som fått in något av sin kunskap och sitt intresse i lilla fröken!!
