Jag hatar fotboll! (Eller eg all sport.)
Och jag tycker inte det är roligt det minsta att tillbringa en hel söndag på nån lerig gräsmatta där jag fryser som en idiot och kaffe kostar 15 kr för en kall skvätt i pappmugg. Men.
Min son älskar fotboll!!!
Och ända in i hjärteroten gör det mig lycklig att se det. För det är inget vi lärt honom. Inget han fått av nån annan. Men genuint hans alldeles eget intresse. Hans egen personlighet som uttrycks. Och det gör mig gladare än det mesta. För är det nåt jag älskar så är det min fantastiske son!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar