Jag har två sidor av min personlighet. Å ena sidan vill jag att det ständigt ska hända något. Vill träffa folk och " känna livet i mig" som farbror Nilsson i Madicken. Å andra sidan har jag ett enormt behov av trist förutsägbara dagar av noll innehåll. Gärna ensam. Idag är av det senare slaget. Har lämnar barn i skolan, sovit lite extra på Jimmys arm. Druckit kaffe, lagt in tvätt och vattnat blommor. Sakta strosat ned till stora vägen för att möta barnen och står nu där i kurvan och spanar efter en liten svart buss. Osminkad, i uråldrig linneklänning med släppt fåll. Fullkomligt ofixad för världen. Detta är uppladdningen för att orka vara det andra de andra gångerna. Balansen som krävs för ett maximalt utnyttjat liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar