Kaminen värmer efter en middag med kotlettrad, ugnsrostade rotfrukter och brysselkål. Det skymmer, eller om det är regndiset som gör det dunkelt. Tvättmaskin, diskmaskin och torktumlare ger en monoton ljudbild som gör att jag blir sömnig. Särskilt efter att ha jobbat nån timme i Väinös trädgård.
Det är så höstigt, lördagslugnt och stilla familjeliv att det känns obegripligt att imorgon har jag sommar igen! Jag ska vara utan barnen och Jimmy. Inte städa, diska eller tvätta på en vecka. Äta grekisk mat, långt från rotfrukter och ugnsstekar. Ser nya saker. Sola och bada.
Det var verkligen länge sedan jag reste. Så länge sedan att det känns abstrakt. Och hälften av mig måste jubla högt i bilen i ensamhet (annars tror de jag är helt knäpp!) över att det äntligen är dags igen. Och hälften vill helst inte röra sig ur fläcken från soffa och filt. Min eviga paradox. Hemkär till besatthet och samtidigt alltid nyfiken på nya platser.
Fast. Hemma ska jag ju vara många veckor till den här hösten och vintern. Nu gäller Grekland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar