Gå upp på morgonen är inte min bästa gren. Jag vill gärna, men när klockan ringer har jag helt glömt poängen med att stiga upp ens minuter innan absolut nödvändigt. Men. När jag faktiskt lyckas är det helt underbart! Som idag. Istället för att kasta oss ut i bilen 5 i 8 ( skolstart 8, körtid 4 minuter ) så bestämde jag att vi skulle gå till skolan. 4 km (8 för mig som går hem oxå) av umgänge, motion och naturupplevelse i ottan är svårslaget! Hjalmar , den som normalt sett har bäst relation till mornar i familjen, var visserligen inte riktigt på humör för långpromenad. Men det löste sig halvvägs när en blå bil, innehållande Ingela och Albin, dök upp! Kerstin och jag stretade dock vidare, och fick egentid på köpet.
Lite lustigt är det emellertid, det här med att promenera på landet. Man är så omgiven av bekanta och grannar som när dom ser en traska fram nån km hemifrån på morgonkvisten förutsätter att bilen gått sönder eller så, att man har fullt sjå med att artigt förklara att man faktiskt vill gå! Men det är ändå kärt besvär, för den typen av "social kontroll" är ju bara av godo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar