Ett läsår till passerat. Jennifer har klarat första året på gymnasiet. Hjalmar slutar lågstadiet och Kerstin har gått första året i riktiga skolan. Firades med smörgåstårta och napoleonbakelser. Nu väntar tio veckor av frihet för mammas duktiga älsklingar!
Just nu är ett sånt där sällsynt tillfälle då det mesta är "i våg" i mitt liv. Det betyder inte alls att allt är prefekt. Men det betyder att det inte är några bränder att släcka. Inte panik att städa. Inte ett berg tvätt eller en gräsmatta som kräver klippning NU. Inte tusen aktiviteter för barnen, eller högar av saker som behöver tas tag i men som bara blivit liggande. Utan ganska ok överallt. Och det inger mig en obeskrivligt skön känsla. Jag är ingen sån som kan strunta i allt runt mig, och låta hemmet gro igen, eller stryktvätten hopa sig. Jag är heller inte så rutig att jag avstår nåt roligt för att städa eller tvätta eller vad det nu är som behöver göras. Resultatet av det blir att jag ofta ( typ jämt ) ligger lite 'back' med det jag vill ha gjort. Men inte nu! Just nu är jag i fas med mig själv! Finns väl knappast ett bättre sätt att börja semestern på?
Idag har vi åkt ända upp till Gävle. Svärmor fyller 60 år i morgon och vi bestämde oss för att i samlad tropp överraska henne. Och överraskad blev hon när alla barnbarn dundrade in!!! Nu har vi installerat oss på vårt hotell och när vi står och gör oss redo inför middagen säger Kerstin, som svar på frågan om hon ska ha kvar rosetten i håret, eller byta till spänne; " Den får vara kvar. Jag tycker jag ser fin ut. Jag ser ut lite som barn förr å skolavslutningar. Med det korta håret och rosett och så. " Och visst är det så! En klar 20-30-talsvibb är det. Score Kerstin! Och score mamma, som fått in något av sin kunskap och sitt intresse i lilla fröken!!
Jag har pimpat min altan lite. Gick på färgglada temat i år. Rött rosenträd, flerfärgade risbollslampor , en ny blå matta och en ärvd rödrutig duk med intensivt rosa pelargoner på. När hängmattan används finns en skön, stormönstrad lyxpläd och gröna och röda kuddar till det. Jag känner mig nöjd. Det är fint att sitta framför kaminen och titta ut på! Genom fönstret of course. Ute kan man ju inte vara. Det är på tok för kallt!!
Igår fick jag dessa fina exklusiva handgjorda örhängen. Förfärdigade av Kerstin. De kom i handgjord ask och med flera kort fulla av kramar och pussar och kärlek. Hon älskar uppenbarligen sin mamma. Och hennes mamma älskar henne mer än ord kan uttrycka. Jag har sveriges stoltaste örsnibbar!
Jag hatar fotboll! (Eller eg all sport.)
Och jag tycker inte det är roligt det minsta att tillbringa en hel söndag på nån lerig gräsmatta där jag fryser som en idiot och kaffe kostar 15 kr för en kall skvätt i pappmugg. Men.
Min son älskar fotboll!!!
Och ända in i hjärteroten gör det mig lycklig att se det. För det är inget vi lärt honom. Inget han fått av nån annan. Men genuint hans alldeles eget intresse. Hans egen personlighet som uttrycks. Och det gör mig gladare än det mesta. För är det nåt jag älskar så är det min fantastiske son!!
Är en ganska frekvent fråga jag får. Och visst, loppis är min bästa vän. Men ganska mycket är nya grejer, från vanliga kedjor. Som den här blusen från hm. Det viktigaste för att få till vintagelooken är nämligen att ha koll på hur kläderna bars. (Iaf om vi rör oss stilmässigt i tiden efter andra världskriget, när kläderna syddes ungefär som nu). För mode är tämligen repetativt och många grejer kommer tillbaka. Man ska bara ha blicken att se vad som kan bli av ett plagg som ser fullt modernt ut i butiken. Och det är det som jag gillar så mkt med att klä mig så här, tror jag. Jag tycker iofs att nästan allt var vackrare förr. Men en del av det roliga är att jag får jobba lite med att få till min stil. Det är ju mycket mer kreativt än att gå in i en butik och bara köpa sig looken för dagen. Och att det inte är dagens mode ger mig dessutom friheten att leka loss hur mycket som helst. Något som absolut inte gällde när det jag bär var sista skriket. Eller som funkar om jag velat vara inne. Så tacka vet jag att jag lever i en modern tid!
