Jag har känt mig jagad av tiden några veckor nu. Inte hunnit, inte orkat, inte velat...... Med undantag för vår finfina Hamburghelg har det varit ganska grötigt och trist, kort sagt. Men så nu, ikväll, efter en rätt tråkig och väldigt lång arbetsdag, följd av en snurrig kväll med tusen bestyr landade jag och Jennifer i vardagsrummet. Jag tände lite ljus och fick plötsligt ro i kroppen. Hann se det höstmysiga med nya gardiner och orkidéer som blommar och kände slutligen av den där trivseln som jag saknat. Välkommen, murriga höst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar