För ett år sedan, den fjärde maj, ungefär kl 12, satt jag på Mosebacke med Karolina och åt brunch. Då, när jag var inne på toaletten faktiskt, fick jag ett sms av Martin att de hade fått en liten Amanda. Jag tror aldrig jag glömmer den stunden. Det var första gången jag var så mentalt nära men ändå inte fysiskt närvarande när en ny människa kom till världen. Det var stort! Och idag var det som sig bör kalas, givetvis. Släkt och vänner, tårta och paket. Dagen till ära iförd madickenklänningen hon fått av fadder firade den lilla ettöringen något förundrad sin första födelsedag. En annan som tyckte detta var ett stort ögonblick var Kerstin. Hon satt i bilen ett par dar innan och funderade över detta faktum; att vi faktiskt skulle på Amandas ettårsakalas. " Hon är så stor redan, min lillasyster. Hon växer som ogräs."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar