Var en sån dag när alla känslor låg utanpå. Jag grät ett vattenfall när jag pratade med maken långt bort i Thailand, tex. Det goda med sådana dagar är ju att även lyckan blir så där stor och kraftfull, tack och lov. Som tex känslan när man kliver in från tvätthantering på altanen och kommer på att här bor ju jag! Detta är MITT fina vardagsrum. Eller ser bakstöket i köket som jag orsakat därför att jag fått vara hemma och göra det jag gör bäst (hemmafru) istället för att sitta på en kontorsstol.
Sedan fick det ju vara slut med sentimentaleten ( som fö ofta föregår mina förkylningar, så även denna gång. Känns i halsen och öronen i kväll. ) för nu skulle vi ju på äventyr! Mormor, Hjalmar, Kerstin och moi åkte till Ekehagens forntidsby och även om det inte var så mycket aktiviteter för "privata" än så har vi en mysig em med köttbullsmackepicknick och frisk luft. Något lite kunnigare och erfarnare var vi förmodligen oxå när vi lämnade stället. Om inte annat så hade ju Kerstin provat att snubbla i både äldre och yngre stenålder, bronsålder samt järnålder. Man fick likadana skrapor på knäna då som 2014, verkar det som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar