Man får vara glad att hon blev som hon blev när hon inte blev som hon skulle....

En kväll,  när Kerstin var febrig  tyckte hon  det var för varmt i hennes rum. Ingen åtgärd vidtogs egentligen åt detta, men sedan kunde vi inte hitta henne när vi skulle sova. Inte i sin,  vår eller Hjalmars säng. Men till slut fann pappa henne.  Här. Förklaringen?  Det var svalare där. Oh well...