Idag var det dags. Emellan strida regnskurar tittade solen fram och då passade vi på att få frön och plantor i jorden. Vi har ju utökat rätt rejält i år, och jag har ingen aning om om vi kommer lyckas få upp nåt ätbart. Men just nu är det bara fromma förhoppningar omgärdade av blått balsnöre. Och det är rätt vackert så. Får mig att tänka på en dikt av Bo Bergman:
" Hjärtat skall gro av drömmar
annars är hjärtat armt.
Liv, ge oss regn som strömmar,
Liv, ge oss sol och varmt.
Så blir det ax omsider
och med ett tack till allt
gå vi mot skördetider,
vemod och vinterkallt. "
Fast vinterkallt, det hoppas jag dröjer!
En piggnad pojke som går till skolan i morgon. Och mamma till jobbet. Back in business!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar