Sånt som funkar

Jag har nytt schema sedan en vecka och har bytt mina 3 långa och en kort dagar mot fyra dagar till kl 15. Underbart! Är recensionen så här långt. Inte det minsta tungt att jobba till tre på fredagen och vilken otrolig skillnad att sluta lite tidigare de andra.

Och idag är dessutom en sån där dag som bara funkar. Barnen leker änglalik. Uppröjningen tog bara 20 minuter. Jag har hunnit duscha och vila och tända i kaminen och klockan är bara  snart halv sex. Eftersom Jimmy står för middagen idag så inskränker sig mitt ansvar härefter till att tillverka några banana split.

Trevlig helg!

Frisören och jag

Jag har alltid extrem ångest inför frisörbesök. Desto större är lättnaden när det är över och det inte blev katastrof. Att stöta på en frisör som förstår vad jag pratar om när jag säger pincurls, retro och vintage,  det är dock en orealistisk dröm. Iaf i Borås i trehundrakronorsklassen.
Nåväl.  Det går ju att lösa. Kul dock att se skillnaden mellan hennes och min styling.  :-)

Minitjejen

Två döttrar. Den äldsta tycker att matcha strumporna man har på sig är ett onödigt slöseri med liv. Att sätta upp håret i hästsvans är pur lyx! Den lilla stjäl rätt ofta av mammas smink,  matchar sina outfits med omtanke och vill få lockligt hår till skolan i morgon. Och även om hennes mamma är sämst på frisyrer och det finns väldigt relativa begrepp om vad "så stilla" egentligen betyder så har iaf flickebarnet någon variant på pincurls i håret i natt.  Återstår att ser om hon är lockig eller bara trasslig i morgon. Posa kan hon iaf.  :-)

Hemma

Idag tog Jimmy upp barnen (det har sina fördelar med en man utan uppdrag!). Jag fick sova ut en extra morgon och  fick kaffe på sängen. Eftersom jag fattat ett radikalt beslut och kommit fram till att det räcker att städa var 14e dag är detta en av mina "fria måndagar". Så efter lite plock inne kunde inget hålla mig ifrån att gå ut!  I våren. Så känns det iaf. Årets första kaffe i solen på favoritplatsen.  Från utkiksposten (som fö älskas av katterna oxå) ser jag hela mitt "rike". Well, inte alla hektar, men det som jag sköter om. Och där och då spelar på något sätt alla brister ( Den fula trappan! Den risiga altanen! Alla makens däck!) inte någon roll. Detta är min plats på jorden. Resten löser sig.

Tomheten

Helgen som stundar är tom. Härligt underbart tom! Vi skulle varit på middag på söndag, men det blev inställt. Tråkigt givetvis, fast jag behöver dagar här hemma att bara vara. Ratar därför även Jimmys förslag om megaloppis på svenska mässan. Jag har nogsamt valt ut ett uppdrag för helgen. Att inventera barnens garderober inför våren. Det nogsamma består i att hitta en vettig syssla ( annars lider jag av att helgen degas bort ) men som bara är rolig. I övrigt ska jag promenera,  baka semlor och sova!  Kanske också att vi ger oss på projekt korvtillverkning. Mannen min vill det.  Detta kommer bli en händelselös toppenhelg! :-)

Utsikt från min säng. Den tänker jag betrakta en hel del  i helgen.

Löftesrikt

Jag har fått inse att jag inte är någon vintermänniska. Jag älskar hösten och adventstiden, men januari och februari är döda månader för mig. Alltsom oftast gör dessutom ljusbristen att jag känner mig död oxå. Men så hittar man en dag detta. En amaryllis som sedan jul 2012 huserat på undantag i tvättstugan har fått en grön spets. Och om en amaryllisknopp klara av att veta att snart blir det vår igen, då borde ju jag (som iaf har lite högre intellektuell kapacitet än en lökväxt ) klara av att förstå detsamma. Tycker man. 

Dessutom. När det till slut faktiskt blir vår. Då ska jag ha den här Malmöfyndade klänningen, och vit hatt och vita bomullsvantar. Och riktigt röda läppar! Det är en klänning som anbefaller det. Jag är så förtjust i den! Tror inte den är jättegammal men den är gedigen på nåt vis. Känns 'gammaldags'. Tillverkad i W. Germany, så den är iaf äldre än 1989. Den har fickor. Det är en grej jag älskar med gamla kläder. De är ofta praktiska på sådana sätt som jag uppskattar. Dessutom, hur läckert är det inte prickigt skärp, liksom? Enda tråkiga är att kragen ( som knapparna på insidan av halslinningen skvallrar om har funnits ) inte längre är kvar. Nåväl.  Man kan inte få allt.  Vackra vårdrömmar ger den iaf!

Min fristad

Jag ÄLSKAR vårt sovrum. Det är ordnat,  fint, svalt och bara mitt ( ja, lite Jimmys också dådå ). Här får inga barn leka. Här ligger morgondagens kläder framlagda, lakanet är sträckt och lampan lyser vänligt. Min egen vrå.