Den här krabaten. Till ingen nytta i universum, trodde vi. Kastrerad, noll jaktförmåga. Men alla har en talang, tydligen. Han vet precis vem som behöver honom. Och den lägger han sig omedelbart på. Enligt devisen; 'Ingen kan vara ledsen ihop med mig'. Och så är det nog! Kurrrrrrr
Jo. Jag vet. Jag är lite insnöad. Men titta bara!!!
För er som inte märkt det. Jag gillar att inreda och "byta om" hemmet. Men jag tycker det är extra trevligt när man inte behöver ändra nåt i basen, utan kan variera bara med blommor, dukar och ljus. Som vårt vardagsrum i grönt och rött. Runt jul är det rött och mässing och hyacinter. Nu när det nästan är vår satsat jag på grönt, vitt, silver och tulpaner. Men med samma kuddar, gardiner och möbler.
Variation är trevligt. Särskilt enkel sådan.
I fredags blev jag hämtad och fikad och shoppad av det här glada gänget innan myskväll med övernattande Albin hos oss.
På lördagen var det 50-årsfest med två tjocka streck under för morfar. Fantastiskt trevlig och roligt och gott och lyckat var det. Men eftersom jag var var gäst, mamma, fru, kökspersonal, syster och dotter lyckades jag inte klämma in fotograf också. Runt 150 var vi iaf, och det tog hela dagen i anspråk, och mer än halva natten.
Söndagen var slö och även idag har varit extra vilsam, då Jennifers julklapp avnjutits. Dvs att hon och jag varit på asia spa och gottat oss med hotellfrukost och varma bad och bastur. Väldigt mysigt har vi haft det, och hon var mycket nöjd!
På en loppis i Falkenberg, i en hylla bland begagnade löpare från nittiotalet och små virkade dukar i syntetgarn fångade något mitt öga. Och som jag oftast fattar snabba beslut följde något med mig hem. För några tior, typ. Väl hemma närgranskade jag och insåg att min duk/sjal /halskläde (?) är märkt med 4 snirkliga intialer och dekorerad med ett utsökt broderi i mörknad guldtråd. Utsökt är också duken. I tunnast material ( silke? linne? bomull? ) med en skir spets fästad med nästan osynligt små stygn. Och så är den daterad. 1838. Smaka på det! För nästan 200 år sedan satt en kvinna (kan man våga anta) och sydde dessa ministygn, gjorde dessa metalltrådsbroderier, vävde väl sannolikt också tyget. Massor av tid har jag suttit och funderat över den. Jag kan så lite om handslöjd och material. Men jag vill veta mer. Får väl bli en tur till textilmuseet med min gamla vän för konsultation nån dag.
Min man är väldigt anti kommersiella jippon som ex alla hjärtans dag. Men barnen och jag gillar ju saker man kan fira. Mycket! Så då får man hitta en ickekostsam medelväg. Som pannkaksfrukost de luxe i herrummet.
Med chokladpannkakor med nötter banan och chokladsås. Och en liten kommersiell eftergift. Barnet fick varsin chokladros. Hjalmar såg dem på Ica veckan innan och det var det finaste han sett på länge. Klart han ska ha en sån!
