Idag har Jimmy och jag, med barn och mammor, gjort gekås. Och undret bestod i att vi både hittade det vi skulle ha, och framför allt, höll sams hela tiden! Dagens bästa köp är Jimmys jaktkläder, som han nu testkör ute på nybyggda altanen i Glommen, tillsammans med en fin stout. Om man kisar mot solen kan man tom låtsas att det är varmt!
Nu har jag tröttnat på vinter! Jag struntar i om det är vår eller inte. Nu får det bli ljusare kläder och gröna naglar. Enough now! ¡Basta ya!
Vi är på plats i Glommen. Som vi har längtat! Och över kvällens ostbricka diskuteras byhålerasism. Ni vet sån som inte ens är rasism egentligen, utan bara extremt inskränkta idioter som aldrig sett nåt annat, eller tänkt en originell tanke i hela sina liv. Och jag blir så in i helvete förbannad!!!
Men oxå lite nöjd. Nöjd att jag lyckats ta mig bort och ut. Inte alls rent fysiskt. Fyra mil bort är ju inte så mycket. Och jag bor på landet, i en byhåla. Men jag umgås med dem jag vill, som jag tycker är förståndiga och trevliga. Och jag tänker själv!
Vi har alla fördomar. Jag vet det. Men jag försöker iaf att utmana mina. Och det är en start.
Kan man ju få ibland! Och så här glad kan man bli av dem. Men jag är lite hemlig, fortfarande.
När jag var liten önskade jag HETT att jag hade en Bullerbybarndom. Ett sånt där förutsägbart traditionstyngt liv där allt alltid var lika vid varje jul/påsk osv.
Men min mamma är ganska modern. Hon gör lite som hon känner för och det där med traditioner tar hon lätt på.
I mig har detta som vuxen blandats till en sammansmältning som innebär att det inte måste vara lika år från år, men att jag är väldigt noga med att ta till vara och göra en grej av....Well, i princip alla tillfällen att fira!
Och detta i sin tur gör att mina barn har världens hajp kring allt sånt.(Fast jag klagar inte. Det enda negativa med det är att man inte får släppa taget och strunta i det nån gång. Men ärligt, som om att! ?)
Så, när vi gick hem från bussen, berättade jag för barnen att jag påskpyntat. Och de blev alldeles glada och till sig och 'åh, undra hur det ser ut'! Berättade att deras pynt står framställt i deras rum så får de pynta som de vill där. Så sa jag att det finns en godisgömma i fönstret och att man får ta tre om dagen under påsklovet och idag, och då visste lyckan inga gränser. När vi kom hem gick de tillsammans runt och inspekterade allt och kommenterade färger och blommor och påminde sig de små häxorna och kycklingarna från förra året. Sedan gick vi ut och dekorerade en buske i trädgården med ungefär hundra fjädrar tillsammans. Ganska Bullerbyigt ändå!
Efter en mer än intensiv städ-, kalas- och fotbollshelg kom den sanna vilodagen idag. Som bonus var min man ledig och vi har hängt tillsammans här hemma. Han har sovit/degat och jag har påskpyntat. Det är så ljuvligt när allt är på rätt plats, nypolishade ytor blänker och golven är knasterfria. Det ger en sån sinnesfrid att detta är en av årets bästa dagar för mig. Dagen efter storstädningen! Dessutom är det startskottet på våren.
När barnen kom med bussen blev dagen rent av ännu bättre. Därför att deras mamma var lugn och harmonisk och mötte med stora famnen och ett leende. Och då får man samma sak tillbaka.
Nu läser vi läxor/ bloggar/ högläser och vilar i soffan ihop. Mysigt!!!
Jo, faktiskt! Den här helgen skulle barnen vara hos mormor, Jimmy "utslängd" och jag storstäda. Så gick barnvakten och fick feber. Ett sånt sätt! Så nu måste VI åka på fotbollscup i morgon ( Samling kvart över sju i morgon bitti. Seriöst, vad är det för fel på fotbollsmänniskor?!). Så därför är det en mycket nöjd kvinna som konstaterar där hon sitter framför kaminen att hon hann städa alla sovrummen i kväll! Kanske kommer det funka att storstäda trots det där störningsmomentet de kallar familj.
