Det här lilla trollet. Hon är ett av de barn som finns allra närmast mitt hjärta, näst efter mina egna. När man inte fått några syskonbarn av sin bror, då får man ödsla 'moster'-kärlek på väninnornas barn.
Dessutom är hon nu två stora år och pratar om allt mellan himmel och jord. Alltså i en av de bästa åldrarna oxå. Det är häftigt och härligt att få umgås med denna kavata böna!
Igår tvåsamhet, idag ensamhet. Fast inte sörjer jag för det! Jimmy har dragit iväg för 'vara ensam', i ett tält (han gör ju sånt). Jag hade en arbetssession med proffsbygg ab, och sedan sällskap till middagen av världens mest hängivna avocadoälskare, och hennes mamma! (Innebär att hon blev lycklig av att SE avocadon. Sen åt hon mest pater (tomater)). När de lämnat myggträsk blev det totalt lugnt och tomt och tyst. Då passar jag på att läsa Historiskan, klappa katten, dricka kaffe och se romantisk film. Det är helt ok!
Inga barn i sikte! Bara en mamma och en pappa, som plötsligt bara var en man och en fru! Som de flesta somrar passade de på att ta en sväng till Hofsnäs efter jobben, och äta en bit. Sen lunch för honom, tidig middag för henne. Det är lyx att sitta i solen, titta på glittrande sjö, och bli serverad god mat. Ett stenkast hemifrån!
Hon blev befriad från arbetsbördan när han lånade Väinös åkgräsklippare. Så hon for till stan och shopping ( eller vad det är när man köper vin, bananer till Väinö och inte hittat några födelsedagspresenter? ) medan han for till gymmet. För att återförenas mot aftonen på altanen. Grill (hennes supé, hans middag!). Lite vin, en virgin mojito och prat och musik. Ganska sent, en vanlig tisdag. Och det totalt uttjatade 'carpe diem' kanske egentligen handlar om detta?
Midsommars största begivenhet i år var middag hos Ingela och Fredde. Fantastiskt gott och mysigt!
Idag vaknade jag strax innan kl 10, till sol som strilar in genom spetsgardinen och doft från jasmin och pion i sovrummet. Frukost och kaffe och nu ligger jag här och slösurfar medan Jimmy snarkar vidare och barnen roar sig själva (aka spelar). Har lite saker jag tänkt göra, men inga direkta planer för helgen, så en bortslöad förmiddag är för ovanlighetens skull helt ok. Sinnessjuk skönt!!
Hade en diskussion på jobbet häromdagen. En kollega kunde inte alls förstå vad det roliga ned att läsa en blogg var. Men liksom. Vad de äter och så? Nä, inte såna. Mer såna med ett tema. Tex gamla kläder. Men hur mycket finns det att att skriva om gamla kläder egentligen? Ok...... Och där dog liksom diskussionen ut på nåt sätt. För långt ifrån varandra, kort sagt.
Men den bet sig fast i mitt huvud. Jag har processat den en del sen dess och funderat. Grejen var, att känslan den efterlämnade var att hon var lite bättre än jag. För att hon inte hade detta ytliga intresse. MEN. Jag tycker det är motsatsen till ytligt!! Förr köpte jag damtidningar som Amelia ibland. För avkoppling och lättsamt nöje. De, om något, är ju ytliga. Allt ska i princip passa alla och ämnena blir därför alldagliga. Numer, när min underhållning istället är digital, kan jag nischa mig mot just mina intressen. Jag får en fristad från modern skönhetshets. Jag får inspiration och idéer, och framför allt. Jag lär mig massor! Även om sånt jag inte specifikt valt att rikta mig mot. Därför att människor oftast har flera intressen. Och mycket hamnar därför i ens flöden helt apropå.
Av just en sån slump vet jag nu att den här pionen som jag för två år grävde upp utanför en ödestuga hemma hos Anders, och som jag idag för första gången kunnat plocka in en första blomma från, förmodligen är en Chestine Gowdy. Ovanlig nuförtiden, men populär på 30/40-talet. Detta därför att en tjej, vars insta jag följer på grund av hennes retrosömnad, också råkar vara trädgårdsmästare.
Så. Nästa gång jag har en liknande diskussion tror jag att jag ska sticka ut hakan och svara; för att man blir så jäkla allmänbildad av det! :-)
