Idag är vi i badhuset. Tidigt som attan!Jimmy skulle ha skjuts för att möta upp en annan skjuts och därför var barnen blötlagda redan vid niotiden. Jag badar inte idag ( kallt och förkylt! ) och har därför god tid att iaktta omvärlden.
Och jag slås, iaf idag, av godheten och glädjen som finns bland människorna!
En lite äldre pojke än Hjalmar kommer fram och säger hej. Han kom samtidigt som vi, ensam, och de blir omedelbart kompisar. Språkliga brister o ålderskillnad betyder inget. Kan man skvätta vatten och åka rutschkana är det tillräckligt! Och när de härjar runt i bubbelpoolen får den äldre farbrorn som sitter där en skur av vatten på sig, mer än en gång. Men det är inga snörpta munnar och sura miner. Med en blick full av pojkigt bus ser han på mig, och sprutar sedan vatten på killarna med en formidabel vattenpistol, skapad av bara händerna. Han skrattar hjärtligt när fascinationen blir stor!
Jag vill tro på människan. Jag vill tro på medmänsklighet. Trots allt som sker runt oss just nu. Idag blev det lite lättare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar